25 februari 2009

Idag har jag varit orolig så då har jag inte gjort några inlägg.
Åsa, Svens syster, har varit hemma hos oss sedan imorse och hjälpt till och Elin har varit min källa till oro idag. Hon var inte hungrig på frukost eller nåt annat och var vrång och ovillig till det mesta. Då spinner jag igång...
Vi började baka chokladmuffins men hon ville inte vara med och det är ju det bästa hon vet.
Superorolig. Men till slut tog hon sig och åt lite gröt. Men jag är ändå orolig.

24 februari 2009

Lite hopp...



Som ni redan har märkt så blir inläggen på min blogg lite fler än tidigare och det beror på att jag mår bättre. Jag har inte problem att äta längre men Sven ser också till att handla och laga mat till oss alla. Han är min klippa....

Men att vara själv med barnen som förut var helt normalt har nu blivit

osäkert och oroligt FÖR MIG inte för barnen. När Sven jobbar ser han till att någon kommer och hjälper till här hemma. Det känns jättejobbigt att inte kunna klara barnen själv. Att laga mat och äta är inte självklara saker för mig tyvärr. Men nu mår alla i familjen bra igen men jag har lite till att jobba på. Jag vill bara tala om för er att jag är på rätt väg nu...

Idag har vi varit ute i solen och snön i 3 timmar och det kändes hur skönt som helst. Hoppas det fortsätter ett tag nu...

Kramar från Nettan

Niklas spöar farmor i dinosaurimemory











20 februari 2009

Nädå jag är inte tok-arg utan jag har bara lyckats att lägga in en STOR bild. Det har bara blivit små tidigare...pusspuss

Kanske det har vänt nu...(har jag sagt det tidigare?)

Ja det jag skrev för två dagar sen stämde just då men....på eftermiddagen var det kört IGEN!!!!
Elin mådde illa och hon hade ju inte som sagt kommit igen alls på flera dagar. Paniken steg dramatiskt och jag flydde genast till Plommonvägen. Jag lämnade Sven ensam med tre små barn och inte ens det kunde få mig att stanna kvar pga min ångest. Ringde mina livlinor Ingela och Lena och de fick mig att åka in till Psyk akuten på St Görans sjukhus. Sagt och gjort...jag åkte. Jag fick prata med en läkare och jag berättade hur jag mådde och att det pågått som jag förstått sen jag var ca sju år.
Han berättade för mig att den enda behandlingen som hjälper är just KBT (kognitiv beteendeterapi). Jag känner ju till den metoden för jag har gått i två omgångar hos två olika kbt-are förut. Ingert är inte KBT och han sa att småprata hos hemme inte kommer att hjälpa mig.
Han skrev ut ett preparat som är antihistamin dvs mot allergi men har visat sig ha en lugnande effekt också. Med mig hem fick jag också information om var jag kan hitta KBT-are men jag skulle kolla om de inte har det där jag går just nu. Annars får man bekosta det själv och det ligger på ca 1100 kr/gång!!!!!! Fy sjutton...ska vi behöva sälja huset och flytta in i en tvåa för att kunna ha råd? Där jag går nu vet jag att de har en KBT men det var tydligen lååååång väntetid dit. Jag skulle vilja att deras läkare som jag vill träffa snarast kan skriva en remiss till en annan KBT eftersom då betalar man ju 70 kr/gång...skillnad va!
Men jag är inte så säker på att det går till så....i alla fall så har jag idag vaknat upp på Plommonvägen men körde hem till 07.40 för att köra Niklas till skolan. Sven och Ida tog emot i hallen och Ida blev glad att se mig men hon sträckte inte armarna mot mig. Det kan inte vara så lätt för henne heller lilla gumman...
Uppe i köket var både Niklas och Elin. Elin är tror vi på bättringsvägen nu men det har vi trott tidigare också. Mne hon har i alla fall fått tillbaka matlusten. Niklas var glad och frågade mig rakt ut: -Mamma, varför blev du rädd när Elin kräktes?
Jag sa att jag var så orolig så jag blev sjuk men har gått till en doktor. Ja vad skulle jag säga?
Sen sa han helt plötsligt: -Igår i sklolan höll jag på att kräkas????? Och Rasmus och Jocke har kräks i skolan.
Jag sa att han skulle tala sanning och inte säga så om det inte var sant. Jag kunde nämligen se på honom att det kanske inte var sant. Men jag ska nog fråga fröken när jag kommer till skolan ändå. Och det gjorde jag. Anki som hon heter sa att det inte hade hänt och hon hade inte märkt att Niklas mådde dåligt igår. Så då sa han alltså det för att det är ett STORT ämne just nu här hemma och att han förstår att det betyder mycket för mig.
I alla fall så ska jag nog försöka att sova hemma här inatt igen. Jag känner att der har jag försökt med förr....men i all fall. Jag återkommer senare...pusspuss

18 februari 2009

Äntligen har jag fått lite krafter.


Sven har köpt näringsdryck till mig

16 februari 2009

Jag och Ida flyttade hem inatt...

Kl 23 igårkväll vaknade jag av att Ida kräks mycket i sängen på Plommonvägen. Efter jag bytt på henne så ringer jag Sven och bestämmer att komma hem. Och det gjorde vi. Men jag låg vaken HELA natten och var super-orolig för att det skulle hända igen. Men hon sov i stort sett hela natten och jag ammade henne på morgonen. Men jag har suttit i sängen hela dagen och min fina Sven har kommit ner med mackor och te. Nu är jag en sväng på Plommonvägen för att tvätta sängkläderna och passar på att skriva lite.
Jag har ångest hela tiden men varierat men jag ska till Ingert imorgonbitti. Det blir bra.

Som ni har märkt så blir det inte mycket inlägg och det beror som ni vet på att jag mår jätte-dåligt. När det blir inlägg så är det lite bättre. Men nu ska jag åka hem igen...kram

Mår inget bra men äter mat i alla fall. Läser nya numret i sängen.



12 februari 2009

Dagen har varit under kontroll...

...utom imorse då...jag började dagen hos Ingert och hon ville att jag skulle återvända hem. Aldrig sa jag. Då skulle i varje fall Elin få komma hem sa hon för hennes skull för hon är ju inte rädd att bli sjuk. Nja sa jag men nu är hon hemma i alla fall och jag och Ida sover på Plommonvägen. Jag har varit inne hos Niklas och pratat med honom och nu på kvällen så åt jag middag där. Farmor var där också. Det trodde jag inte imorse så det känns bra. Stackars liten!
Nu ska jag fika och sen sova....återkommer...kram

SVART IGEN!!!!

NU HAR DET HÄNT IGEN...inatt väcker Niklas mig och säger att han har ont i magen.
Det är de tre orden jag fruktar mest av allt just nu....ont i magen....hjälp.
Jag lämnade Niklas nere i sängen med Sven och gick upp (flydde) och efter en timme åkta jag hem till ett tomt hus på Plommonvägen. Mamma och pappa hade åkt bara två timmar tidigare. Och här står jag nu igen...
Jag och Ida gick och lade oss men vid 07.30 ringde jag hem och hörde hur det var. Då hade Niklas varit och kräkts pyttelite. Jag sa att jag kommer direkt och hämtar Elin för nu var hon vaken. Sven hade förbjudit mig att ta med henne också eftersom hon sov. Jag tänker inte klart just nu men jag vet att jag gör STORT FEL!!!
Nu har jag kommit tillbaka till Plommonvägen efter att jag har varit och pratat med Ingert. Jag sa hur det ligger till just nu efter inatt och hon sa att jag MÅSTE vända hem igen vilket jag inte är beredd att göra ännu. Då sa hon att jag måste köra hem Elin till Sven för hennes skull åtminstonde....suck....jag vill ju inte riskera att hon blir sjuk heller. Men Ingert sa att för Elin så är det nog inte så hemskt som jag tycker att det är. Jag får se...Elin sa att hon ville vara hemma hos mormor och morfar. Vi får se. Men på hitvägen så stannade vi till hemma för att hämta en del saker och jag gick upp till Niklas och stod i vardagsrummet och pratade med honom på avstånd. Jag sa att han snart blir frisk och att mamma har varit hos doktorn osv. Har så dåligt samvete just nu.
Nu sitter Elin och tittar på Bambi och vi äter om en stund. Sen får vi se vad vi gör. Återkommer.

11 februari 2009

10 februari 2009

Idag var det lite bättre

Nu har jag berättat för alla mina vänner som läser min blogg hur det står till här hemma.
Att jag inte mår så vidare just nu har väl alla förstått men kanske inte hur dåligt det är. Och att berätta som det är tycker jag känns bra för annars kan jag inte vara mig själv här på bloggen.
Idag har jag haft Niklas hemma för det var studiedag i skolan och jag oroade mig lite eftersom jag inte visste hur jag skulle må. Men jag tom lagde potatismos (hahaha de ni) och vi åt tillsammans. Jonas var här också som går i samma klass och bor ca 100 meter från oss för de som inte vet det. Jag har gått ut och gått två gånger per dag eftersom jag inte vill vara hemma. Jag vill komma ut i friska luften och när jag går tänker jag på annat vilket jag behöver. Jag älskar att höra fåglarna sjunga och tänker på min fina fina mormor som alltid stod fåglarna nära under sin tid här på jorden.
Idag ringde Ingert, det var hon som jag gick i behandling hos för tre år sedan. Hon sa att jag var välkommen på torsdag. Det blir perfekt för på torsdagmorgon åker mamma och pappa på semester vilket jag avskyr. Det är klart att jag är glad för deras skull men att de ska vara borta i två veckor fasar jag för eftersom jag behöver min dagliga kram och få höra mammas röst. Det känns jobbigt att erkänna att jag inte kan klara mig utan min mamma och pappa och jag är 39 år!!! Men så är det just nu....
Och så ska vi åka ner till Skåne nästa vecka på torsdag och det ser jag också fram mot. Vi ska åka ner till våra vänner och fd grannar här på gatan. Jenny, det ska bli såå kul att få se hur ni bor och hur det ser ut där nere. Jag har ju aldrig varit så långt ner i Sverige förut och då räknar jag inte när jag åkte tåg till Malmö och från Helsingborg. Nu ska vi ju se oss omkring och få se havet som vi hört så mycket om. Härligt ska det bli!!!!
Nu ska jag äta dagens sista mål dvs kvällsmacka och te. Annars består dagen av: kl 08.30 frukost, 10.00 mellanmål, 12.00 lunch, 14.30 mellanmål, 17.30 kvällsmat, 20.30 kvällsmacka.
Jag är ju värre än en bebis...hahaha...Ida äter inte ens så här ofta stackars liten...
Nu ska Sven ut och springa så jag får ta hand om liten Ida som vill ha lite kärlek av mamma.
Pusspuss

Cool tatuering!


Jonas fick en imorse

Frusna killar


Niklas och Jonas har studiedag och har varit ute en timme. De har nyss fått gå in.

06 februari 2009

03 februari 2009


Till mina läsare och vänner

Som ni säkert redan har märkt så är det ganska tyst på bloggen just nu. Det beror inte på att jag redan har tröttnat utan att jag inte mår så bra just nu. Det har varit en tid med sjukdomar nu och att jag själv blev så sjuk tog lite mer på min kropp än jag ville. Så nu har jag lite svårt att äta och komma igen. Och när jag får "ätproblem" så blir jag ledsen och nere och så är det just nu.

Men jag jobbar på det...



Jenny, förstod du hur du skulle göra? Jag är ledsen att jag inte är så aktiv för tillfället men jag tar mig snart.



Så till alla...Pussåkram

02 februari 2009

Vårglädje!


Fast jag mår inget vidare k-

01 februari 2009

Tack snälla mormor för att du kommer och tar hand om oss.



Ida har fått första tanden


Fast tanden är så liten och vill inte vara med på bild. Bildbevis kommer senare.